min historia
För ungefär ett halvår sen så började jag få ont i huvudet varje dag hela tiden. Tänk er att någon står och slår på ditt huvud hela tiden, du kan inte somna försän din kropp inte längre orkar hålla sig vaken. När du är i skolan kan du inte koncentrera dig och du kan inte se vad det står på tavlan om du inte koncentrerar dig riktigt riktigt noga.
Så var det för mig, varje dag i ett halvår.
Men till sist så trodde mamma och pappa att jag kanske behövde glasögon. Så vi for ju såklart till loptikern. När vi väl var färsiga och skulle kolla om jag behövde glasögon så sa han att jag inte kunde ställa skärpa på saker. Då skickade han en remiss till ögonläkaren och vi fick vänta och vänta.. (BTW: Han är min pappas kusin :p)
När jag väl fick komma till han så gjorde vi flera tester och han kom fram till att jag kanske hade retinitris. Denna ögonsjukdomen kan göra att man blir blind när man blir king 30 år. Det är även denna sjukdomen som min mormor har och hon är blind.
Jag ville inte släppa fram mina känslor, men det gick ju inte att hjälpa.. Jag började gråta, jag ville ju inte bli blind. Han skickade därför mig till umeå där jag skulle få träffa en specialist och forskare inom retinitris + några andra ögonsjukdomar.
Medans vi väntade i ungerfär 3 veckor så hann jag byta skola. Till en skola där jag trivdes och jag mådde bra, där jag var glad hela tiden.
När vi kom till Umeå så fick vi en president svit på näst högsta våningen. På morgonen klockan 8 så skulle jag göra mitt första test. Och tro mig, dem där testen är INTE bekväma på något sätt.. Det första som jag skulle göra var så att jag skulle få droppar i ögonen som vidgar pupillerna och sen skulle man gå in i ett mörkt rum. Sitta på en stol och sedan vrida på ett streck så att det blev rakt.
Det testet klarade jag av.
Sen kom det värsta. Det här testet gjorde så ont att jag skrek inne i rummet. Man skulle stoppa dem där dropparna igen OCH ett par droppar som skulle bedöva ögonen, vilket dem INTE gjorde.. Just sayin'
När man hade legat i ett mörkt rum utan några som helst ljus i 20 minuter så skulle dem stoppa in ett par "linser" som mäter av tapparna och stavarna i ögonen. (dem saker som reagerar på ljus i mörker) Det verkade ju inte så farligt tills jag fick dem på mig!!!
Dem skulle tydligen stoppa klämmor som höll upp ögonen också, VILEKT JAG INTE FICK VETA?!! Dem stoppade i linsen och jag tyckte det gjorde liiiite ont. När dem sen skulle börja mäta gjorde det så himla ont, jag grät. Linsen var nämligen för liten så den låg och skavde på mitt öga.
När dem sedan stoppade på andra ögat så tog dem den större linsen, men det gjorde sjukt ont ändå. Eller der gjorde inte jätte ont när den var i, men när jag skulle blinka. Då gjorde det så ont att jag skrek. Dem skulle sen lysa med en lampa in i mitt öga, och det ljuset sem dem använde var så starkt att jag ville blinka. Men gissa vad, jag kunde ju inte det?! Jag skrek.. Jag skrek sjukt mycket.. Jag grät.. och jag grät..
När vi var klara grät jag, och jag grät lite mer.. Sen slutade jag gråta, för då fick jag "salva" som gjorde att såren började läka.
När vi väl fick veta svaret så blev jag lite spänd.. Pappa gick ner till bilen för han vågade inte riktigt höra svaret.. Trodde jag..
Men svaret blev.. JAG VAR FRISK!! JAG HADE INTE RETINITRIS!!!
Det ända jag sa var, VAD VAR DET JAG SA?!
Det som hade hänt var att när jag gick på min dåvarande skola och inte mådde så bra. Då reagerade min kropp på hur jag mådde och den agerade som om jag hade denna sjukdom. När jag sedan bytte skola så mådde jag ju bra igen, därefter försvann min sjukdom (som jag egentligen aldrig hade).
Men nu är jag hur frisk som helst och jag mår jätte bra!! :D Så ingen får tycka synd om mig :)
SÅ OM DU INTE MÅR BRA PÅ DIN SKOLA, PROVA BYT!
Kommentarer
Postat av: © sarastille
Har du sett filmen "Jag saknar dig"? :) Den går på bio just nu, och är enligt mig en av de bästa filmerna! Den handlar om att förlora någon som står en väldigt nära, och att sedan återhämta sig och gå vidare. Kika in på min blogg och kolla in trailern vettja! :) ha en bra kväll & en bra vecka.
Postat av: Felicia♥
Sv: Om du tittar på en av mina kategorier,så står det''mitt handikapp'' och där står det vrf :)
Kram♥
Postat av: i min lilla lilla värld
Ush! Vilken tragisk historia
Postat av: Madde
Sv: Hihi okej men nice ändå :) ska vi börja följa varandra via bloglovin? Gillar verkligen din blogg och du skriver bra inlägg :D ha det bra! ^^
Trackback